Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Den klokhet och omtanke, hvarmed alla förberedelser vidtogos, den hastighet, hvarmed anordningarna uppgjordes för striderna vid Jervenperä och Viais, äro lika allmänt kända som den tapperhet de stridande trupperna ådagalade och den orättvisa, hvarmed en del af dem bestraffades för förluster, hvartill de icke voro vållande.

Men, hvad som törhända är mindre bekant är att Lagerbring i ett handbref, som åtföljde rapporten om befälets emottagande, under försäkran att både han och hans trupp skulle strida till det yttersta, likväl vågade för konungen framställa omöjligheten att med en så ringa styrka, utan tillräcklig ammunition, utan en enda häst till proviant- eller fourage-forslande, kunna uppfylla alla H. M:s föreskrifter. Detta bref, som efter regementsförändringen återfans, af konungen egenhändigt påtecknadt: Man måste lyda order, utan att resonera, hade till påföljd att öfversten baron Boye afsändes för att af Lagerbring emottaga öfverbefälet. Boye ankom, då de tvenne första dagarnes ärofulla strider redan voro utkämpade. Men detta hindrade icke den sålunda oförtjent förödmjukade Lagerbring att följande dagen i ett underordnadt befäl inlägga ny ära, ny förtjenst om konung och fosterland. Efter att på yttersta venstra flygeln hafva i flere timmars tid och med förlust af halfva den styrka, som stod under hans befäl, uppehållit den öfverlägsna fiende, som sökte afskära svenskarnes återtåg, emottog han befälet öfver eftertrupperna, förskaffade hufvudhären tid att inskeppa sig och dröjde sjelf så länge qvar på stranden, att han ofelbart skulle hafva fallit i fiendens händer, om ej en båt, som redan lagt ut, återvändt och medtagit honom.

Men det var icke blott på slagfältet Lagerbring utvecklade rådighet och klokhet. Äfven som underhandlare finna vi hos honom klar uppfattning af förhållandena, fasthet, beslutsamhet och det politiska mod, som i farans stund åsidosätter personligt ansvar för främjandet af fosterlandets väl. Vintern 1809 var han under general von Döbeln tjenstgörande på Åland, hvarest befälet öfver venstra flygelns förposter var honom anförtrodt. Då underrättelse om regementsförändringen den 14 mars anländt, anbefaldes Lagerbring att öfverresa till ryska högqvarteret i Kumlinge för att föreslå ett stillestånd. Den mångdubbelt starkare