Sida 433
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
käppen, såsom tjenstgörande generaladjutant för armén. 1812 anstäldes han i enahanda egenskap vid kronprinsen Karl Johans generalstab, utnämdes samma år till kommendör af kongl, svärdsorden och befordrades 1813 till generalmajor.
Under 1813 års krig beordrades Lagerbring, efter friherre von Döbelns inryckande i Hamburg, att emottaga befälet öfver denna generals fördelning och återföra trupperna ur staden. Derefter utnämdes han till chef för svenska arméns generalstab och öfvervar i sådan egenskap fältslagen vid Grossbeeren och Dennewitz; vände sedan på kort tid tillbaka till fäderneslandet, dertill föranledd af underrättelsen om sin makas sjukdom och död, men emottog efter sin återkomst befälet öfver arméns 2:dra infanteribrigad, med hvilken han gjorde fälttågen i Holstein och Norge.
1815 upphöjdes Lagerbring i friherrligt stånd. 1816 blef han chef för 3:dje infanteribrigaden, 1818 kommendör af svärdsorden med stora korset, 1826 generallöjtnant, 1828 inspektör för 2:dra infanteriinspektionen och 1843 riddare af Serafimerorden. Den 8 febr. 1844 erhöll han på begäran afsked, efter att 73 år hafva varit inskrifven i arméns rullor.
General Lagerbring afled i Upsala den 18 febr. 1847. Med honom jordades det sista af svenska härens skönaste äretecken: det enkla svärd, som pryder 1:sta klassen bland riddarne af svärdsordens stora kors. Denna utmärkelse innehafves f. n. (1847) endast af generalen grefve Walmoden, hertigen af Wellington och prins Wilhelm af Preussen.
Under fredslugnet använde general Lagerbring sin tid till utarbetande af afhandlingar i det yrke han tillhörde. Honom tillkommer en hufvudsaklig del i det exercisreglemente för infanteriet, som af svenska hären begagnades under tyska fälttåget. Han har äfven offentliggjort åtskilliga berättelser om de vigtiga tilldragelser, i hvilka han deltagit, och den klarhet, ordning och bestämdhet, som genomgår dem alla, visar att han var en man af tanke och handling, ej af onödiga ord.
På exercisfältet och i småsaker lät någon gång general Lagerbring hänföra sig af sitt lynnes liflighet och oro, men då det gälde, då kulorna hveno, då var han lugn, snabbrådig och beslutsam. Med ett varmt hjertas hela hängifvenhet och beundran var han fästad vid den gamle hjeltekonungen och tvekade
Källa: Project Runeberg ·