Sida 434
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
derför icke att till honom frambära hvad ingen eller blott få vågade. -- Då general Döbelns lif, efter intåget i Hamburg, sväfvade i den yttersta fara, var det Lagerbring som för sin gamle, tappre general inlade så varma förböner, att han lyckades blidka dåvarande kronprinsens rättmätiga vrede och för den forne befälhafvaren utverka en mildare bestraffning.
En fader för sina underhafvande, liksom för sina soldater, älskad och vördad af dem, som stodo under hans befäl, glad, vänlig mot alla, stundom häftig, men på ett sätt, som drog hjertan till sig, icke aflägsnade dem, flärdfri till sitt väsende, fläckfri i sin vandel, ridderlig till sina tänkesätt, saknas general Lagerbring af armén såsom en ibland dess ädlaste chefer, af fäderneslandet såsom den hvilken 1809 verksamt bidragit till dess räddning.
*
III.
G. A. Hierta.
General-Löjtnanten och Kommendören med störa körset af Kongl. Svärdsorden Friherre Gustaf Adolf Hierta föddes den 12 april 1781 på Björnarbo gård i Upland. Fadern var öfverstelöjtnanten Lars Philip Hierta, modern Wilhelmina von Troil.
Enligt en välvillig anförvandts önskningar hade Hierta tidigt blifvit bestämd för handeln, men en inre, oemotståndlig kallelse införde honom på ett annat yrke: vapnens.
Den 2 sept. 1797 ingick han, såsom frivillig, vid den korps, dåvarande lifregementets kyrassierer, för hvilken han sedan så länge satt i spetsen, och ett år senare erhöll han derstädes sin första officersfullmakt.
Åren 1808--9 var Hierta med regementet kommenderad till garnisonstjenstgöring i Stockholm. Han fick således ej under denna tid med så många andra fosterlandets ädla söner dela äran af att på slagfältet för detsamma offra sitt blod, men
Källa: Project Runeberg ·