Sida 435
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
genom sitt verksamma deltagande i regementförändringen visade han likväl, att, då fäderneslandets räddning kräfde utomordentliga åtgärder, allmänt väl hos honom stod högre än enskild säkerhet. Efter att år 1809 hafva blifvit befordrad till ryttmästare, företog han, utan särdeles tillgångar, men drifven af en egen, nästan oemotståndlig kallelse, en resa till Frankrike, hvilken blef liksom vändpunkten i hans öde. Han förestäldes der den frejdade härförare, som nyss var utkorad till Sveriges kronprins. Fäst vid dess person, anträdde han med honom återresan till fäderneslandet och blef kort efter hemkomsten anstäld såsom adjutant hos Karl Johan.
I denna egenskap deltog han i tyska och norska fälttågen, från hvilka han återvände med nya grader samt prydd med svenska tapperhetsmedaljen och preussiska orden pour le mérite militaire. Riddaretecknet af svärdsorden hade han redan 1810 erhållit.
Karl XIV Johans hyllningsdag gjorde Hierta till öfverste i armén och samme konungs 25-åriga regeringsjubileum till generallöjtnant. De mellanliggande graderna följde hvarandra regelbundet, med mer eller mindre korta mellantider.
År 1832 utbytte han sitt adliga sköldmärke mot ett friherrligt, och 1838 pryddes han både med stora korset af svärdsorden och med s:t annæordens l:sta klass.
1826 utnämdes Hierta till sekundchef vid lifregementets dragonkorps, hvilken plats han i mer än 19 år innehade, ehuru han ifrån 1840, såsom tillförordnad kavalleriinspektör inom 2:dra 4:de och 5:te militärdistrikten, icke sjelf förde regementet.
Dessa bevis på konungens nåd vitna tillräckligt om det höga förtroende Karl Johan hyste för den trofaste och redlige undersåten, hvilken ock å sin sida genom innerlig kärlek och tillgifvenhet rättvisade detsamma. Och Hierta tjenade Karl Johan såsom en man af ära och tro. Det fans ej hos honom tvänne tungor; hvad han inför andra yttrade, det sade han äfven oförtäckt åt sin konungslige beskyddare, och hvad han ansåg för sin pligt att hos honom andraga, det frambar han lika samvetsgrant, om det rörde ett angenämt eller ett ömtåligt ämne.
Ett dyrbart bevis på sin nye konungslige herres förtroende erhöll general Hierta i uppdraget att till hofvet i Wien frambära
Källa: Project Runeberg ·