Sida 436
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
underrättelsen om konung Karl Johans dödliga frånfälle och konung Oskars uppstigande på tronen; och det särdeles smickrande emottagande, som han af detta Europas äldsta kejsarehus fick röna, torde, ehuru hufvudsakligen en följd af det vänskapsfulla förhållandet båda hofven emellan, likväl till ej ringa del kunna härledas från det uppseende Hiertas skönt manliga utseende, hans lugna hållning och hans med det österrikiska nationallynnet öfverensstämmande väsende allmänt uppväckte.
Den 11 juni 1845 utnämdes friherre Hierta till generalbefälhafvare i 3:dje militärdistriktet. Men endast kort tid fick han egna sig åt uppfyllandet af dessa nya pligter. Han afled i Upsala den 15 mars 1847.
År 1828 erhöll Hierta förordnande att emottaga chefskapet för rikets stuterier. Att dessa, med de ringa anslag, som för dem blifvit beviljade, ännu befinna sig i framåtgående, derför har man hufvudsakligen hans nitfulla och osparda bemödanden att tacka. Ottenby förträffliga stuteri med omkring 190 hästar, uppsatt med särdeles ringa kostnad för staten, är en vacker minnesvård af hans verksamhet och organisationsförmåga.
En minnestalare yttrade vid general Hiertas grift: "Han var mindre en talang, hvarpå tiden har en viss rikedom, än en karakter, hvarpå tiden måhända lider brist." Dessa få ord innebära en sanningsenlig teckning af den aflidne. Han var ej af dem, i hvilkas panna tusentals planer hvälfva sig, af hvilka icke en enda blir rätt utförd. Han pröfvade moget före beslutet. Men, var detta fattadt, då genomfördes det med ett nit och en ihärdighet, som hvarken skydde hinder eller egna ansträngningar. "Rätt skall vara rätt", var hans ordspråk och lefnadsregel. Derefter handlade han, och derför var han äfven af underlydande lika älskad som aktad. Ett vackert bevis på denna kärlek är det sköna hederssvärd, som dragonkorpsens officerare hoppats få åt honom öfverlemna, men som invigdes först på hans kista.
*
Källa: Project Runeberg ·