Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

korpsen med tillstånd att såsom öfverstlöjtnant qvarstå i armén. År 1825 utnämdes han till lärare i topografi vid krigsakademien, men tjenstgjorde endast i denna egenskap vintern 1829--1830. Krigsvetenskaps-akademien hade den 27 mars 1829 kallat honom till en bland sina ledamöter.

Denna korta teckning visar mer än tillräckligt Södermarks både tapperhet och skicklighet. Någon gång trög att bringa till verksamhet, när det ej gälde den allt mer växande passionen för målarekonsten, var han likväl så nitisk i uppfyllandet af sina skyldigheter, att han ofta begärde att ställas under befäl af dem, som kunde hålla efter honom. I öfrigt egde han en snabbhet i uppfattning, en beslutsamhet i handling, som, i förening med hans öfriga duglighet, med rätta tillvunnit honom förmäns och kamraters både vänskap och förtroende, och som för honom troligen öppnat vägen till mer än en befordran, örn han qvarblifvit på den militäriska banan. Men en inre drift och medfödd fallenhet förde honom på en annan väg, der ryktets genier vinkade honom till nya lagrar.

Södermarks konstnärssinne röjdes redan vid krigsakademien, der han aftecknade kamrater och lärare och der han till och med i vattenfärg målade ett och annat porträtt. Krigets och tjenstens värf hindrade honom sedermera att, annat än i förbigående, uppöfva dessa anlag; men kärleken till målarekonsten qvarstod lika varm, och de ögonblick, han kunde undandraga det allmänna, egnades uteslutande deråt. Först 1824, vid 34 års ålder, började Södermark studera och med allvar handlägga detta nya, snart hans hufvudsakliga yrke. Han reste då öfver Frankrike till Italien och kom ej åter förr än 1828. 1832 reste han åter ut och förblef 2:ne år i München, innan han begaf sig till Rom, hvarest landsmännen Byström och Fogelberg, då såsom förut, blefvo ett kärt sällskap under hans vistande i konstens hufvudstad. Emellan denna och fädernebygden delades sedan hans återstående lefnad. Att brorslotten dervid tillföll Italien, må ej förvåna. Södermark kallades till detta land lika mycket af konstnärskänslan som af behofvet att under söderns milda sol återvinna en förlorad helsa, och af de 24 år, som han egentligen egnade åt den artistiska banan, tillbragte han mer än 16 i främmande länder.