Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Först den 5 oktober 1833 utnämdes han på stat till höfding i detta län. Hvad han såsom sådan uträttat, tillhör ej föremålet för denna uppsats. Att han med nit, allvar och ständig hänsyn till länets bästa skötte denna maktpåliggande befattning, derom vitna dock både den kärlek, hvarmed han under lifstiden omfattades, och den allmänna saknad, som följde underrättelsen om hans död.

Som militärbefälhafvare tillkom det honom att gifva stadga åt den nya organisationen och i nationalbeväringen ingjuta den krigiska anda, som alltid är svår att bibringa en nybildad trupp, synnerligen då denna utgöres ensamt af beväring, och då öfningstiden är så kort som på denna ö. För detta ändamål riktade han sin oaflåtliga uppmärksamhet åt tvänne föremål: anskaffandet af skicklige officerare samt dessas ändamålsenliga bildning, och bibringandet af skjutfärdighet åt manskapet. I förra afseendet bildade han en undervisningsanstalt för linieofficerare i Visby -- utverkade hos styrelse och ständer en löneförhöjning för befälet af 33 1/3 procent -- och lyckades förmå arméns fullmäktige till bestämmande af antagliga vilkor för befälets delaktighet i arméns pensionskassa. Genom dessa förenade omständigheter, och derigenom att, då lämpliga ämnen till officersbeställningar icke alltid i tillräcklig mängd funnos att inom provinsen tillgå, Hohenhausen ifrån närgränsande landskap tillegnade sig bildade ynglingar med fallenhet för yrket, lyckades han att i väsentlig mån höja officerskorpsens duglighet och anseende.

Till skjutfärdighetens uppöfvande stiftades ett allmänt jägaregille för länet och särskilda skarpskytteföreningar inom kompanierna, och dessa inrättningar hafva medfört den lyckliga verkan, att en betydlig del af Gotlands allmoge nu mera förvärfvat sig en ej ringa skicklighet i gevärets handterande.

Då Hohenhausen derjemte aldrig lemnade något tillfälle ur sigte att förskaffa sina officerare sådana kommenderingar, der specialkunskaper i yrket stodo att vinna, såsom vid gevärsbesigtningar, vid instruktionsbataljoner, vid gymnastiska centralinstitutet -- allt kommenderingar, hvaraf de ej förr varit delaktige -- samt då han städse med faderlig omtanke bevakade alla nationalbeväringens intressen, låter det sig lätt förklara, att den varma tillgifvenhet, hvarmed han omfattade denna korps, skulle