Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

på Gotland, tvänne kompanier i synnerhet ådrogo sig uppmärksamhet såsom väl inöfvade, och att det ena af dessa var det, som hade Hohenhausen till chef.

Men icke blott åt den praktiska militärtjensten riktade han sin uppmärksamhet. Han hade af naturen erhållit ett kritiskt sinne, förenadt med ett aldrig tröttnande forskningsbegär. Vid krigsakademien, hvarifrån han endast 17 år gammal utexaminerades, hade han ej vinnlagt sig om studier med den ifver, som man haft rätt att vänta af hans goda minne och lätta uppfattning. Vid mognare år deremot använde han nästan alla ifrån tjensten lediga stunder till inhemtande af grundliga kunskaper, ej blott i militärvetenskapen, utan äfven i statsekonomiska och politiska ämnen. Han älskade att omkring sig samla de yngre kamrater, hvilka delade detta tycke. Med dem genomgick han välkända arbeten i militärvetenskapen och krigshistorien, och de lefva ännu (1849), som otvunget yttra, att hvad de i denna väg veta, det hafva de hufvudsakligen att tacka Hohenhausen för. Alla dessa omständigheter i förening med en sällspord ädelhet och rättsinnighet, samt en ärlighet, som aldrig tvekade att öppet uttala sig, och en hjelpsamhet, som genom sträng ordning och hushållning satte honom i tillfälle att ofta bistå andra, tillvunno Hohenhausen inom regementet så mycken aktning ibland både högre och lägre kamrater, att hans råd af dem alla ofta inhemtades, och att sedan Hohenhausen uttalat sin åsigt, densamma vanligen blef gällande.

Dessa egenskaper, ej mindre än den sakkunskap, hvarmed han uppträdde vid åtskilliga riksdagar, och det noggranna studium af främmande länders militäriska och ekonomiska författningar, hvarmed han sysselsatt sig under en åren 1827--1829 företagen resa till Tyskland, Frankrike och Italien, hade ådragit sig styrelsens uppmärksamhet, hvilken för att förbereda hans användande i administrativ väg ansåg sig böra småningom upplyfta honom till en deremot svarande samhällsrang. Derför finna vi äfven Hohenhausen inom mindre än sex månader, ifrån den 4 december 1830 till den 1 juni 1831, efter hvartannat utnämnas till tredje major i regementet, öfverlöjtnant och öfverste i armén, tillförordnad landshöfding och slutligen militärbefälhafvare på Gotland.