Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Anföranden på riddarhuset

Rörande den lika arfsrättens införande. (den 9 dec. 1844).

Jag har med uppmärksamhet åhört den föregående diskussionen, men har, oaktadt alla de anmärkningar, som emot det föredragna betänkandet blifvit framstälda, likväl derigenom endast funnit mig allt mera styrkt i den öfvertygelse, jag redan länge hyst, att både rättvisa, billighet och statsklokhet påkalla den af Utskottet föreslagna förändring i nu gällande arfslagar. Bland alla de talare, som hittills yttrat sig, har nästan ingen kunnat bestrida billigheten af en dylik åtgärd; men desto mera vigt har man försökt att fästa vid de skäl, som ifrån den politiska och statsekonomiska synpunkten kunnat emot densamma anföras. Det gifves en taktik, som ej sällan med fördel användes under den parlamentariska debatten, och hvilken äfven i dag har blifvit af flere talare ganska lyckligt begagnad, det är att, då fullgoda skäl saknas för drifvandet af en sats, man söker föra diskussionen å sidan om ämnet, för att derifrån afvända uppmärksamheten. Mycket har i detta afseende blifvit ordadt, men jag skall ej till besvarande upptaga dessa yttranden af mina värde motståndare. Jag skall hvarken med den ene räkna eller uppmäta Frankrikes parceller, följa den andre på dess dans omkring majstången, eller med den tredje undersöka, huru vida ej rättvisan fordrade, att, om den lika arfsrätten blifvit införd, de friska barnen i ett hus skulle tvingas att förtära lika mycket medikamenter som de sjuka. Jag vill icke besvara alla dessa yttranden,