Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

anses besuten på en jordlapp, der ingen verklig besutenhet eger rum, som dertill är vållande. Systern är äfven nu berättigad att utbryta sin lott, och, då den är vida mindre än den skulle blifva med lika arfsrätt, måste man medgifva, att i många fall hemmanens ytterliga sönderstyckning just genom det gamla stadgandet befordras, långt mera än genom det nu föreslagna. Alla de olägenheter, som man i detta hänseende förespeglar af den olika arfsrättens upphörande, kunna och böra, enligt mitt förmenande, förekommas genom utvidgande af testamentsrätten och genom förbättrade ekonomiska lagar. I äldsta tider hade den svenska qvinnan ingen arfsrätt. Det var Birger Jarl, som först rättade detta missförhållande. Han gick redan långt nog före sin tid, då han berättigade qvinnan att ärfva hälften emot mannen. Hennes rätt till arf i all slags egendom blef derigenom erkänd. Politiska konsiderationer och egennyttans beräkningar hos de lagstiftande männen äro troligen orsaken, att man sedermera ej vågat fullt uttaga steget. Det tillhör vår upplysta tid att afhjelpa denna brist, ty hvar finnes väl anledning att qvinnan blott skall ega half arfslott? Med lika mycket skäl kan man säga, att hon af den gemensamma egendomen ej bör erhålla mera än en fjerdedel eller en åttondedel mot mannen. Gif henne lika eller intet, och man går åtminstone konseqvent till väga. För hälften finnes ingen annan grund att åberopa än seklernas häfd. Om denna häfd varit orättvis, om den innebär en ibland de största brister i vår lagstiftning, så tillhör det i främsta rummet detta upplysta stånd att lemna qvinnan den upprättelse, hvaraf hon så länge varit i mistning och hvartill hon har så rättmätiga anspråk. Denna upprättelse kan ej länge uteblifva. Den allmänna rösten har i detta fall allt för tydligt och allt för högljudt uttalat sig, och det är denna röst, mina hrr, hvartill vi böra lyssna, derför att det är ej hotets, utan billighetens och rättvisans. Dessutom, hvad har väl R. o. Ad. att frukta af en dylik förändring? Om qvinnan erhåller lika arfsrätt med mannen, återfår den senare genom giftermål hvad han förlorar i arf. Skola ej barn, som hafva lika anspråk på föräldrars kärlek och omvårdnad, också vara lika berättigade att dela den förmögenhet de lemna efter sig? Skall brodern, hvars uppfostran och fortskaffande i verlden kostat vida mera än systerns, och som