Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

första rummet varutransporten, och denna är, enligt min tanke, onekligen den vigtigaste, så måste början göras å de ställen, der behofvet af lättade kommunikationer, i och för rörelsen, klarast och tydligast uttalar sig. Dertill gifver sjelfva skaplynnet af vårt land den säkraste klafven. Sverige är, mer än någon annan del af Europa, uppfyldt af stora, segelbara insjöar. Att sammanlänka dessa genom jernvägslinier; att på enahanda sätt eller genom kanaler förbinda dem med hafvet, synes vara den väg, som naturen sjelf för oss utstakat. Derefter, och först i andra rummet, synes jernvägarnes förening till ett öfver hela landet utsträckt jernvägsnät böra komma i fråga. Vigtiga militäriska skäl kunna likväl föranleda afvikelser från denna regel.

Af det sätt, på hvilket vi nu taga de första stegen i jernvägsfrågan, beror dennas slutliga framgång. Går man dervid icke med tillräcklig omtänksamhet till väga, vidtagas åtgärder, som äro oriktiga eller okloka, så kan en så allmän missbelåtenhet uppstå öfver sättet, att sjelfva saken derpå kommer att förlora, möjligen uppskjutas till en aflägsen framtid. Det må derför tilllåtas mig att underkasta edert bedömande, mina hrr, några allmänna satser, som i min tanke förtjena att tagas i noggrant öfvervägande vid uppgörandet af ett lands jernvägssystem.

Hufvudbanorna böra så mycket som möjligt genomskära landets inre delar. De böra derför blott undantagsvis afse underhållandet af gemenskapen emellan städer, belägna vid samma kust, och sålunda icke ledas nära invid och i samma riktning med kusten. Denna regel, ofelbar i afseende på hafskusten, eger äfven i allmänhet sin riktighet, då det är fråga om större insjöar, ty varutransport sjöledes blir alltid billigare än å jernväg; och en i jemnbredd med segelbart vatten löpande jernbana kan blott under sällsynta förhållanden bära sin egen underhållskostnad.

Deremot böra vigtiga punkter vid kusterna genom bibanor förenas med hufvudbanan. På sådant sätt befordras lättast produkternas utförande från det inre af landet till utskeppningsorten.

Eganderätten till hvarje bana, som af allmänna medel bekostas, måste innehafvas af staten, eller staten åtminstone förbehålla sig rätt att, emot på förhand uppgjorda grunder, när som helst få inlösa banan. Endast derigenom kunna afgiftsbestämmelserna lämpas efter rörelsens behof och de förvecklingar