Sida 468
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
lofordades af alla de resande, hvilka från det öfriga Europa framträngde till vår då temligen obekanta nord. Denna tid är förbi. Chausséer och jernvägar hafva annorstädes trädt i de gamla landsvägarnes ställe. Öfverallt har man infört nya och förbättrade fortskaffningsmedel -- öfverallt har man sökt nedsätta transportkostnaden för industriens alster. Endast Sverige har i detta afseende förblifvit stillastående eller krupit, då andra nationer tagit jettesprång. Detta förhållande kan och bör ej fortfara. Vi skulle då likt ett annat Kina afsöndra oss från den civiliserade verlden; större delen af våra näringar skulle undergräfvas, och politisk liksom ekonomisk vanmakt blifva vår slutliga lott.
Förgäfves må man åberopa våra vintrar såsom Sveriges bästa och naturligaste kommunikationsmedel. Med hvarje årtionde mildras klimatet, en följd af tilltagande odling och skogarnes uthuggning; och den nordiska vintern är i flere af våra södra provinser nu mera oftast förvandlad till en ohjelpsam regntid, då genom vägarnes ofarbarhet all hufvudsaklig rörelse afstannar.
Behöfligheten af jernvägar är nu mera insedd både af Sveriges styrelse och af dess folk. Till den förra stannar nationen i odelad förbindelse för det, redan vid riksdagens början, initiativet i denna vigtiga fråga derifrån utgått. På det senares representanter ankommer att bringa till verksamhet de önskningar, som från så många landsorter i detta afseende försports. Uppgiften är svår, i anseende till anspråkens mängd. Den fordrar en sofring, brydsam att verkställa, en afskilning af det mera nödvändiga ifrån det mindre. Allt kan icke göras på en gång. Några af anspråken måste stå tillbaka. Måtte man derför vid uppfyllandet af detta maktpåligande uppdrag inse huru vigtigt det är, att anläggningen sker efter ett för hela landet afpassadt system, samt att, till dess ett sådant är uppgjordt och gilladt, inga andra jernvägar beslutas än de, som man tydligt förutser skola passa in i systemet, d. v. s. utgöra delar deraf.
Vid bestämmandet af ett sådant system bör man klart för sig reda, huru vida det, som i första rummet afses, är personal- eller varutransport. Riktar man uppmärksamheten hufvudsakligen åt den förra, så erfordras långa fortlöpande jernvägslinier, emedan resande vanligen äro föga betjenta af att på jernbana tillryggalägga endast en mindre del af väglängden. Afses åter i
Källa: Project Runeberg ·