Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

folket lifligt fäst sig vid detta förslag, och att det önskar och hoppas dess framgång. Missräknar det sig i sin förväntan, blir följden en allmän oro, som utan tvifvel kommer att menligt inverka på hela vårt materiella framåtgående, och som, om moln uppstiga på den politiska himmelen och Europas magter väpna sig till strid, t. o. m. skulle kunna blifva vådlig för vårt oberoende och sjelfständighet.

Af dessa anledningar utbeder jag mig, att till R. o. Ad:s protokoll få förklara, att jag kommer att rösta för det hvilande förslagets antagande, icke derför att jag i allo gillar detsamma, utan derför att jag tror, att mitt fäderneslands välfärd och lugn skulle sättas på spel, om det förkastades, derför att jag tror, att R. o. Ad:s eget välförstådda intresse manar att nu, just nu, antaga detsamma, derför att jag tror, att då detta förslag, sådant det är, blifvit af Kongl. Maj:t framlagdt, är det äfven det bästa möjliga, som kan ega hopp om framgång, och slutligen derför att jag befarar, att, om detta förslag nu skjutes å sido, vi kanske inom en icke aflägsen framtid af omständigheternas magt blifva nödsakad att ansluta oss till ett annat, vida sämre och vida mindre betryggande.

*