Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

öfverläggningar. Dessa frågor hafva likväl icke lyckats att på detta rum tillvinna sig bifall, vare sig att de afsett ståndsfördelningens fullständiga upphäfvande eller endast en obetydlig förändring i R. o. Ad:s eget representationssätt. Derför qvarstå äfven ännu de båda öfre stånden, R. o. Ad. på fullkomligt enahanda, och presteståndet på nära nog samma ståndpunkt som för 56 år sedan; derför fortfar ännu en stor del af vårt lands mest ansedde, dugligaste och inflytelserikaste innevånare att vara förnekade allt deltagande i landets lagstiftning. Huru länge tror man väl, att ett sådant förhållande skall kunna fortfara? Orättvisan deraf gör sig för hvarje dag mer och mer gällande, Behofvet af en genomgripande representationsförändring inses numera lifligt af större delen utaf landets tänkande män. Under sådana förhållanden har Kongl. Maj:t vid sista riksdagen framlagt det förslag till nationalrepresentationens ombildning, öfver hvars öde vi nu skola besluta. Detta förslag är enkelt, lättfattligt och bygdt på nationel grund, på den, om äfven till namnet nya, dock i Sverige urgamla kommunal-institutionen; och, om förslaget innehåller brister, öfvervägas dock dessa vida af dess förtjenster, hvarför jag tror, att både fosterlandskärleken och klokheten böra mana oss att antaga detsamma.

Det är mig icke obekant, hvilket motstånd detta förslag röner från den sida af detta Hus, inom hvars leder jag under mera än 10 riksdagar räknat så många både politiska och enskilda vänner; men, då jag nu nödgas emot dem uppträda, vet jag att de liksom jag inse, att för representantens handlingssätt får det icke gifvas någon annan bevekelsegrund än hans åsigt om hvad som är sant, rätt och för fosterlandet gagnande.

En mindre nation, synnerligast då den är omgifven af mägtiga grannar, är mera än någon annan i behof af samdrägt och enighet. Det är den, som skall gifva henne kraft att emotstå yttre våld; det är den, som i farans stund skall värna hennes sjelfständighet. Det är denna samdrägt, denna enighet, denna ömsesidiga tilltro mellan folket, dess representanter och dess styrelse, som jag tror skola blifva en följd af förslagets antagande.

Men, om detta faller, hvad kommer väl då att inträffa? Utan tvifvel en lång tid af split, tvedrägt och bitterhet. Det kan icke förnekas, att en stor, kanske öfvervägande del af svenska