Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Jag vill dermed icke hafva sagt, att jag är blind för de brister detta förslag kan innehålla, och att icke äfven jag skulle hafva önskat, att detsamma i ett eller annat hänseende hade varit annorlunda uppgjordt. Jag tror, att det skulle hafva varit nyttigt och äfven för förslagets många motståndare betryggande om den första kammaren, i stället att bildas uteslutande af landstingen och de större städerna, fått till någon del i sig inrymma ledamöter, utsedde af de högst beskattade inom landets olika delar, samt att det likaledes skulle varit fördelaktigt, om skilnaden i ledamöternas antal i första och andra kammaren icke varit så betydlig som den i förslaget bestämda: men, mina hrr, jag hemställer till eder: hade det väl varit möjligt eller ens tänkbart, uti ett förslag, så omfattande som detta, skulle kunnat framläggas, emot hvilket man icke haft några anmärkningar att göra, synnerligast då förslaget måste vara så beskaffadt, att det egde utsigt att kunna antagas af fyra kamrar med så skiljaktig sammansättning som våra riksstånd? Och måste icke den nya riksriksdagsordningen af denna anledning antaga egenskapen af ett förmedlingsförslag? Måste icke hvarje riksstånd och hvarje dess ledamot i afgörandets stund besinna, att, så framt reformen utan allt för stora skakningar skall genomföras, blifver det en ovilkorlig pligt att icke allt för strängt hålla på egna åsigter, utan, så vidt det med fäderneslandets väl är förenligt, låta dessa vika för det allmänna bästa?

För min del anser jag en sådan eftergifvenhet vara en medborgerlig pligt, och jag har så mycket mindre kunnat tveka att lägga mina betänkligheter å sido, som det hvilande förslaget med alla dess möjliga brister likväl i min tanke innebär en långt sannare och långt rättvisare representation af det svenska folket än den riksd:s-ordning, under hvilken vi nu arbeta.

Redan 1809 års Konst. Utskott erkände ståndsfördelningens olämplighet och uttalade den grundsats, att alla svenska medborgare, utan hänseende till stånd, yrke eller hemvist, borde ega rätt att deltaga i val af riksdagsmän. Men huru har väl denna grundsats sedermera gjort sig gällande? Vid de flesta riksdagar, som efter denna tid hållits, hafva frågor om mer eller mindre genomgripande förändringar i representationssättet utgjort föremål för R. St:rs eller åtminstone deras Konst. Utskotts