Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

förekommande utlåtande i afseende å den skånska jernbanan, på det att Utskottet, vid hela jernvägsfrågans förnyade behandling, måtte kunna betrakta densamma i dess helhet, utan att bindas genom något af R. St. förut fattadt beslut.

*

IV.

Om det hvilande representationsförslagets antagande.

(den 4 dec. 1865).

Det gifves ögonblick i nationernas lif, då likgiltigheten skulle vara ett oförlåtligt fel, tystnaden en svaghet, och då hvarje god medborgare, synnerligast om han förut mera verksamt deltagit i det allmännas angelägenheter, måste uppträda för att med öppet visir uttala sin mening. Ett sådant ögonblick är det närvarande, då den utan tvifvel vigtigaste fråga, som under ett halft århundrade varit R. St:rs pröfning understäld, kommer att af eder afgöras. Äfven jag har derför, ehuru frånvarande under föregående delen af riksdagen och främmande för de bearbetningar, som från ena eller andra sidan egt rum, äfven jag har ansett mig pligtig att vid detta tillfälle infinna mig, för att med eder dela det ansvar, som afgörandet af denna fråga kommer att medföra, och jag har begärt ordet, icke för att ingå i en fullständig utveckling af detta ämne, som för eder alla, mina hrr, bör vara nogsamt bekant, utan endast för att angifva de skäl, hvarpå jag grundar mitt blifvande votum.

Mina hrr! Vi befinna oss här i den ställning, att vi obetingadt måste rösta för eller emot. Någon medelväg gifves icke, någon förändring i detta förslag kan icke vid denna riksdag tillvägabringas. Hvar och en måste derför noga pröfva, huruvida de betänkligheter, han emot förslaget hyser, äro af den beskaffenhet, att han måste förkasta detsamma, eller om de icke i mer än ett afseende uppvägas af förslagets förtjenster. Jag har så samvetsgrant sorn möjligt verkstält en dylik pröfning, och följden är, att jag kommer att rösta för förslaget.