Sida 545
En riksdagsbondes anteckningar II.
man vet, låter bäst göra sig på färsk gerning. Med undantag måhända för 1840 års riksdag, egde Strindlund intill denna tid en nära obestridd ledning af de flesta norrländingars röster, hvarigenom många för landet nyttiga, men för, regeringen mindre behagliga förslag kommo till korta. Erfarenheten häraf, jemte, Strindlunds afund och partiskhet mot den af mig högt värderade Hans Jansson kunde således icke förändra denna min sinnesstämning; men nu inträffade en stor förändring, äfven å min sida, och obelåtenheten försvann efterhand, då den gamle partichefen visade sig både vilja och kunna iakttaga försigtighet och oväld, tillåta hvarje mening dess fria uttryck, bibehålla platsens värdighet samt visa sig öppen, human och vänskapligt sinnad mot alla. Att han derigenom vann kamraters förtroende och gaf sitt tillbaka, blef synligt vid många tillfällen, då han tog sina förra och ifrigaste motståndare till råds i vigtiga ämnen, och jag minnes bland annat, huru han, vid en enskild rådplägning före den slutliga behandlingen af skatteförenklingsfrågan, bestämde sin åtgärd i enlighet med ståndets önskan och fördel, samt fullgjorde detta löfte. Att Strindlund, såsom belöning för på denna plats gjorda tjenster, erhållit både en stor guldmedalj och vasaorden, borde väl anses utgöra regeringens fullkomliga erkännande af desamma, om blott denna form icke vore så allmän och af så ringa betydelse i den allmänna meningen. Då han slutligen såsom elektor vid sista riksdagsmannavalet befordrat sin efterträdares utväljande, har han tydligen visat sig mindre afse sin pekuniera fördel än det lugn han sökt, och detta talar äfven till hans fördel, samt för en måhända sent vaknad känsla af hvad en man i hans ställning är skyldig sitt fosterland.
Ehuru jag i det föregående omförmält åtskilliga tilldragelser under denna, 1853--54 års riksdag, må jag dock tillägga några andra och deribland utfarterna till engelska och svensk-norska flottorna. Den förra kunde med skäl beundras både för styrkan deraf (20 ång- och 1 segelskepp, alla större) och dess talrika, modiga och raska besättning. Den berömde amiralen fick sällskapet icke skåda, emedan trängseln kring flaggskeppet icke tillät oss nalkas detsamma, hvadan man måste nöjas med högt stämda förhoppningar om kommande bragder till vårt lands fördel. Till den senare fördes vi på en ångkorvett, med
Källa: Project Runeberg ·