Sida 103
Tillägg vid beskrifningen öfver Porla helsobrunn
af iHfWi källa, och på svenska källsyra, och den aiiura aciduin apocrenicum, på svenska källsattssyva, emedan den på luftens bekostnad bildas af den förra, och förhåller sig till denna ungefär såsom ett extractafsats till extractet. Dessa syror äro väl som syror icke starka, men rodna dock lak-inuspapperet tydligt och starkt, samt utjaga ättiksyran ur dess föreningar, källsyrau smakar surt och sammandragande, men källsattssyran endast sammandragande; ingendera kan fås i kristallform. De äro' i vattnet förenade dels med natron, dels ined ammoniak, hvaraf likväl vattnet innehåller så mycket, att en del af ainmoniaken måste vara kolsyrad; herr Berzelius har dessutom sedan funnit källsyra i andra mineralvatten, i en art lera från Norrbotten, i myrmalmer, i ruttnad t träd o. s. v., och anser den vara en allmän och vanlig produkt af organiska ämnens förstöring, som således föres af meteorvattnen ned i jordens vattensamlingar, som bilda källådror och som derföre bör finnas i de flesta källvatten, ehuru det är sällsamt att den träffas så ymnigt som i Porla-vatten. Dessa syror gifva lösliga salter med jernoxidul, men ett svårlöst med jernoxid; då derföre jernoxidulen ur källvattnet utfaller såsom oxid, så är fällningen ett basiskt källsyradt oxidsalt, och inan kan ur den fällda ockran genom kokning ined kaustikt kali utdraga syran. — Herr Berzelujs anser dessa syror i vatten småningom sönderdelas och gifva upphof åt ammoniak, till och med åt qväfgas, och tror, ehuru ammoniak icke förut blifvit funnen såsom beståndsdel af springkällvatten, dock att, från denna sida betraktadt, dess förekommande icke torde vara så sällsynt, fast man vanligen icke sök: den.
Vattnet innehåller på 100,000 d. följande qvan-tite er:
Källa: Project Runeberg ·