Sida 120
Rudskällan
kanten af en liten tjern (sjö), livars vatten vissa tider afåret uppstiger öfver besagde källa, samt befinnes försedd med ett nedgräfvet cylindriskt trädkärl, om-bäddadt med ett lager af sand och sten, hvaröfver är anbragt ett brädgolf samt det hela öfverskyggadt af ett trädskjul. — Kandidaten Henric Crohn har meddelat mig följande:
Luftens temperatur i skuggan utom brunnsskju-let + 14° R., inom detsamma + 11°; källans vatten + 7,75—dess djuplek 0,8 Sv. dec. tum. Vattnets färg var klar, med en ytterst svag dragning åt gult; dess lukt, som först kunde tydligt urskiljas då man med banden betäckte ett till hälften af vatten fyldt glas, omskakade detsamma, utbredde sig en svag lukt af svafvellnindet väte; dess smak något jordarlad, bitter, något påminnande den af kalk. Derefter företogs reactionsprofven, och befanns vattnet innehålla kol-syrade kalk- och talkjordssalter, clilor i förening med samma ämnen, en liten balt af svafvelsyradt alkali, en ytterst ringa balt af jern, extractivämne samt något svafvelbundet väte.
Ar 1840 besöktes källan af 35 personer, 1841 af V, den korta tid den kunde begaguas. Upptäckare ocli upptäcktstid obekant. Brunnshus finnes. Brunns-läkare, ingen gifven, utan beror det på öfverens-kommelse; i år bar ingen funnits. Stället eges af possessionaten B. Malmén.
Källans verksamhet synes till stor del hylla pa dess friskhet. Slutligen bör jag anmärka, att det fmnes en källa på samma ställe, men mera i noir från den beskrifna, som lärer vara den äldsta och först nyttjade, som nu är öfvergifven, af orsak att den för det mesta står under den omgifvande sjöns vatten. *
Källa: Project Runeberg ·