Sida 40
[Inledning]
På Södermalm liar man en källa vid Barnängen, och vid Danviken förekommer den bekanta llauvikskällan, b vilken eger ett förträffligt vatten. Vid Ryssviken ntom Danviks tull finnes cn mycket. begagnad källa. För ölrigt träffas kallkällor i,de flesta trakter omkring Stockholm och ofta flcrc på samma egendom, såsom t. ex. vid lilla Frösunda.
På Vårby säteris egor, i Huddinge socken, 5 fjerdedels mil från Stockholm, vid det intill allmänna vägen åt Fittja belägna värdshus, Snickarekrogen kalladt, dit man ock sjöledes kan komma, är ett ställe, der, i klart språng, det friska och nästan iskalla vattnet kommer utur en med liöga granar beväxt sandbacke, och hvarest, i källans ailoppsdike, de mörkgröna höga alträden fröjda sig och trifvas. I backen är insatt en ränna eller genomborrad stock, hvarigenom det klara vattnet löper, till 24 stop och 1 qvarter i minuten. Det haller litet saltpeter, kuappt märkligt koksalt och leraktig jord 6), Eger första rummet af alla de vatten, som nyttjas i Stockholm. Dernäst är Norrströms-vattnet, som tages på södra sidan om kongl. stallet vid stilla väder och sydost vind, hållandes koksalt, föga eller intet jern 7).
(Ofvanstående nppgifter äro till största delen hemtade ur Inledningen till Stockholms Flora af Professoren Jon. Em. Wikström — Professor Rergii Afhandling om Stockholms Brunnar — och Stockholms Stads Historia af Nils Luntie-qvist.)
6) Samt intet spär till kalk och jern.
7) Professor Bergii Afhandling om Stockholms brunnar med deras prof. Vet Akad. Handl. 1759, 20 Del.
Källa: Project Runeberg ·