Ledning vid sjukvård i hemmet med särskild hänsyn till de smittosamma sjukdomarne och deras förekommande

14

För att mildra den sjukes q val och underlätta kräkningarna, böra alla åtsittande klädesplagg, särdeles kring halsen, lossas, den sjuke lägga sig på sidan och hans hufvud stödas derigenom att en hand hålles för pannan och den andra om nacken. Efter slutade kräkningar bör munnen sköljas med vatten, helst något alkaliskt (Biliner, Soda).

För att ej förvilla en möjligen följande undersökning bör tillses, att kärlet, i hvilket kräkningen upphemtas, är fullkomligt rent. Efter slutad kräkning utbäres kärlet ur sjukrummet och förvaras, tills läkare anländer, öfvertäckt på ett kallt ställe.

Före läkares ankomst kunna qväljningar och kräkningar lindras genom följande medel.

Den sjuke bör ligga orörligt stilla, på rygg eller på sidan, och nedsvälja, alltid i små portioner i sänder, kallt friskt vatten eller kolsyradt alkaliskt vatten eller vatten försatt med fräspulver eller citronsaft. Det verksammaste medlet mot kräkningar är dock nedsväljande af små isbitar, af ärters eller hasselnötters storlek. En senaps- eller terpentinduk lagd i maggropen gör ofta mycken nytta.

Är den sjuke sanslös tillses noga, att ej delar af det uppkräkta genom inandningen komma in i luftvägarne och förorsaka qväfning.

Kräkningar beroende på intaget gift bör man naturligtvis ej söka hämma utan tvärtom befrämja, hvilket äfven gäller om kräkningarna äro förorsakade af neds väljd större mängd olämplig föda eller dryck. Underlättandet af kräkningarna i sådana fall sker bäst genom ymnigt drickande af ljumt vatten, till hvilket man äfven kan sätta en tesked senapspulver.

Mjölk vållar ej sällan kräkningar, i synnerhet hos barn, om större mängd deraf på en gång förtäres. Detta förekommes bäst genom att blanda mjölken med helt litet af något alkaliskt vatten (Biliner e. d.), t. ex. en matsked till ett dricksglas mjölk. Nedkommen i magsäcken ystar den då ej i stora klumpar, utan i små fina flockar, som ej, likt de först nämda, reta slemhinnan och förorsaka uppkastning.

Kräkmedel böra ej intagas annat än efter läkares föreskrift. Undantag från denna regel gifves endast vid’