Sida 22
Sjuksängen
22
Man sätter barnet upp i sängen, väcker det så att det blir fullt vaket, stänker kallt vatten i ansigtet och på bröstet, samt gifver barnet någon varm dryck att dricka, den första bästa som i hast kan åstadkommas, t. ex. varmt sockervatten, varm mjölk, te e. d. Derjemte låter man genast koka upp vatten och ställer en balja med sådant bredvid barnets säng, så att luften i rummet ständigt är blandad med vattenångor. För att hindra förnyade anfall under loppet af natten låter man barnet sofva endast en kortare stund — 1/2 — 3/4 timme — i sänder, ger det hvar gång det vaknar något varmt att dricka samt låter det då och då inandas vattenångor från en svamp doppad i hett vatten.
Några råd angående sjuksängen och sjukrummet, luftning’ och renligdiet.
Sjuksängen
bör helst vara af jern, då sådana sängar lättare kunna hållas rena och efter slutad sjukdom fullständigare rengöras från qvarstannadt smitt-ämne (desinficieras). Till stöd för fotterna bör vid fotändan finnas ett bräde. Sängen bör stå med hufvudändan stäld mot väggen, på omkring 26 centimeters afstånd från denna. Den blifver på detta sätt mera tillgänglig för luften och den sjuke är åtkomlig från båda sidor, hvilket underlättar skötseln. Af sist nämda skäl bör sängen ej heller vara för bred. Sänggardiner böra helt och hållet förkastas. Bädden bör vara fast och beqväm, madrass och hufvudkudde af tagel. En fjäder- eller dunbädd är af flera skäl mycket olämplig; det bildar sig i den likasom en ränna, i hvilken den sjuke sjunker allt mera ned och bädden mättas med den sjukes utdunstningar. Då det kan åstadkommas är det, särdeles vid långvariga, svåra sjukdomar, lämpligt att hafva två sängar till ombyte, en för dagen och en för natten. Täcket bör vara lätt, dock tillräckligt varmt att skydda den
Källa: Internet Archive ·