Ledning vid sjukvård i hemmet med särskild hänsyn till de smittosamma sjukdomarne och deras förekommande

60

mer eller mindre otillgängliga platser. Det är, vidare, mycket lättare att hindra spridning af nervfeber och kolera geDom att genast omsorgsfullt desinficiera hvar och en af den sjukes uttömningar, än att göra det sedan uttömningarna blandats med andra exkrementer, hvari smittämnet på mycket kort tid mångfaldigar sig och åt hela massan meddelar egenskapen af smittämne.

2. Man bör verkställa desinfektionen så grundligt att den med säkerhet kan antagas uppfylla det afsedda ändamålet.

I det dagliga lifvet anser man det vanligen som bevis på ett desinfektionsmedels duglighet, att det förstör elak lukt uppkommen genom förruttnelse af organiska ämnen. Denna åsigt saknar dock allt stöd i verkligheten; det gifves nämligen medel, som besitta stor förmåga att till intet göra elak lukt men deremot visa sig föga eller alls icke verksamma, då det gäller att förstöra smittämnen eller hämma deras utveckling. Användandet af luktfördrifvande medel medför naturligtvis ingen praktisk nytta; de kunna tvärt om skada genom att borttaga lukt, som sätter oss i kännedom om tillvaron af ruttnaude ämnen eller som påvisar att luftvexlingen är bristfällig. Af samma skäl äro rökningar och parfymering af hvarje slag förkastliga i ett sjukrum: den dåliga luften och lukten finnas qvar, den sist nämda är blott dold under en annan, starkare lukt.

Det kan ej nog starkt och ofta betonas, att det säkraste och kraftigaste sättet att oskadlig göra skämd luft är att utdrifva den genom luftvexling. Om man också ej skulle lyckas att aflägsna allt smittämne ur rummet, så minskar man dock i hög grad faran af smitta för de innevarande. Smittämnet blir genom luftvexlingen likasom utsjDädt och det är en karakteristisk egenskap hos detta att det genom utspädning högst betydligt förlorar i förmåga att smitta.

Man bör vid desinfektion använda blott de enkla medlen, som man vet säkert vara verksamma, och undvika sådana, som äro sammansatta af flera olika kemiska ämnen, hvilka ofta inbördes sönderdela hvarandra eller upphäfva hvarandras verkningar. Alla i handeln ut-