Sida 77
Desinfektion
Till slut torde det tillåtas oss auföra följande ord af eu bland Europas mest framstående helsovårdsmän. *
»Hvilka desinfektionsmedel man än må välja, så skola de visa sig medföra endast föga gagn, om ej samtidigt förefinnes ett rationelt system för bortförande af afträdesorenlighet och affallsämnen. Så länge ett sådant saknas, och de i sig sjelfva verksamma desinfektionsmedlen på ett planlöst sätt — och ofta först vid farsotens utbrott — blandas med stora massor af jäsande orenlighet, så kan man af dessa medel ej vänta sig någon särdeles märkbar inverkan på farsotens förlopp — undantagandes möjligen minskning af stanken och större säkerhet för de arbetare, som äro sysselsatta med afträdenas tömning.»
Förfaringssättet vid desinfektion af olika föremål.
Rum.
Om under loppet af en smittosam sjukdom den noggrannaste renlighet jemte luftvexling och desinfektionsåtgärder iakttagits, så har man besparat sig mycken tid och möda för den efterföljande rengöringen af rummet, hvilken dock i hvilket fall som helst blir nödvändig.
Luften i rummet oskadliggöres medelst svafvelrökning
— hvilken sträcker sina verkningar äfven till väggar, golf och tak, så väl som till de föremål som finnas i rummet
— samt efterföljande vädring under flera dagar, ju längre dess bättre. Golf, väggar och tak rengöras medelst tvättning och borstning med såpa och varmt vatten, till hvilket man kan sätta karbolsyra. Har svafvelrökning af ett eller annat skäl ej kunnat utföras, böra tapeterna rifvas, väggarne nyrappas och bestrykas med karbollösning. Alla springor i väggarne täckas med påklistradt papper. I rum med hvitlimmade eller oljemålade väggar skrapas dessa först, bestrykas sedan — jemte taket — med kalkmjölk (se sid. 75) och målas sedan på nytt.
* General-läkaren d:r W. Roth i Dresden.
Källa: Internet Archive ·