Sida 90
Bad
90
en sammandragning af hudens blodkärl, hvilket gör att blodet hopar sig i de inre kroppsdelarne. Efter kortare eller längre tid inträder s. k. reaktion d. ä. blodet strömmar åter i ökad mängd till huden, som blir röd och varm och känslan af värme återkommer med förnyad styrka. Hos klena personer uteblifver denna reaktion, badet verkar endast kraftnedsättande. Detsamma är händelsen om ett kallt bad får räcka för länge (öfver */ timme).
Temperaturen hos varma och heta bad ligger mellan 35° och 40 , högst 45 . De åstadkomma utvidgning af och ökadt blodtillopp till hudens blodkärl, derjemte ökad och påskyndad hjertverksamhet, och till följd deraf blodkongestioner till åtskilliga organer. Varma eller heta bad kunna härigenom vara mycket farliga under mångahanda sjukdomstillstånd.
Sammansatta bad böra hafva en temperatur af 35° eller något deröfver.
Lutbaci. Lut bad beredes genom tillsats af lut (framstäld ge-
nom kokning af 2 — 3 kilogram aska med 8 liter vatten) eller af 200 — 500 gram pottaska eller 1/2 — 1 kilogram soda. För barn tages i förhållande mindre mängd.
Tallbarrs- Ta/lbarrs-bad. Till vattnet sättes antingen 250 — 500 gram tallbarrs-extrakt eller 1/2 — 1 tesked flygtig tallbarrs-olja.
Senapsbad (se sid. 85).
För barn som lida af »engelska sjukan» (rakitis) användas ofta maltbad och saltbad. Man gifver i allmänhet 4 bad i veckan, hvar annan gång ett maltbad och hvar annan gång ett saltbad. Baden böra ej räcka längre än omkring 5 minuter och vattnets temperatur bör vara 35 — 36°. Baden tillredas på följande sätt.
Maltbad. Maltbad. 130 centiliter (50 kub. -tum eller vid pass
ett stop) kornmalt, väl krossadt, kokas i slutet kärl, med 2 å 3 kannor vatten under något mer än en timme, hvarefter maltet fråusilas och spadet slås i det varma badvattnet; man kan äfven blanda hela den kokade massan till badet, men bör då, vid badningen, lägga en handduk på botten af badkaret.
Källa: Internet Archive ·