Sida 22
TREDJE KAPITLET.
KRONAN BLAND TAKSTOLAR.
Det nämdes, att vår hjelte insomnade utan qvällsvard. Derigenom blef visserligen sömnen ganska god, men icke så tung som den annars skulle ha blifvit. Följaktligen vaknade han efter några timmars förlopp vid ett litet buller, som förorsakades af sängkammardörrens upplåtande.
Han såg med halföppna ögon sin farbror och läsarpresten inträda i sängkammaren, den sednare bärande ett brinnande ljus.
”Han sofver som en stock, den vindböjteln!” anmärkte gubben.
”Hör hur han snarkar”, tillade den svarte; ”så sofver den förstockade syndaren ... snarkningen är djefvulens vaggsång.”
En låtsad sömn anses understundom vara till och med nyttigare än en verklig. Det var förmodligen för att öfvertyga sig derom som vår hjelte snarkade så förtvifladt, under det han spetsade öronen och gaf akt på allt.
