Sida 5
FÖRSTA KAPITLET.
BRORSONEN.
För icke så många år sedan stod vid den s. k. ”Nya vägen” å norrmalm ett trädhus, kalladt: ”Kråknästet”, eländigt, dystert och hvarje ögonblick hotande att falla. Husets höjd var ej i förhållande till dess längd och bredd, ty utom jordvåningen, hvilken endast innehöll en trång farstu och ett kök, hade detsamma tvenne våningar, hvardera bestående af blott tvenne små rum med hvar sitt låga fönster. Lägger man nu dertill det höga tvärsluttande tegeltaket, så fick det hela ett slags likhet med tornet på en af våra äldre kapellkyrkor eller med en väderqvarn utan vingar. Öfversta våningens fönster saknade rutor, och ingen af grannarna kunde minnas, att sådana någonsin funnits till. Regn och snö, kråkor och skator, med ett ord allt ofvanifrån kommande hade följaktligen obehindradt tillträde till denna våning. Deraf husets till- eller öknamn. En gång satte denna högst anspråkslösa byggnad hela vår hufvudstad i rörelse, nemligen vid det tillfälle då den brann ner till grunden, — en hädanfärd under garnisonens trumhvirflar och alla
