Minnesbilder [1]

trior, qvartctter, sinfonier och uvertyrer; 200 nya entre-akt-stycken och arrangering af 250 dito; samlingar af öfver 300 folkmelodier m. m., hvilkas blotta uppräknande skulle fylla hela denna tidning.

Samtidigt med sin så ihärdiga befattning vid Mindre teatern var han lärare för kungl. teaterns elever, musikdirektör för andra lifgardet, kormästare för Italienska teatersällskap, anförare för nästan alla sångföreningar i Stockholm, sånglärare både enskildt och i allmänna skolor; föreläste i musikens teori, öfversatte Logiers harmonilära, utgaf ett arbete, innehållande förklaring öfver alla i konstspråket förekommande utländska ord jemte biografiska skizzer öfver alla artister, samt gick till och med omkring och stämde tafflar och flyglar, om det gällde.

Det förefaller en som en gåta, huru en menniska, hvars hela dag nästan var upptagen för teatrarnes repetitioner och representationer, kunde hinna nedskrifva så mycket som han, ty, utom den massa arbeten, som äro utgifna eller uppförda, har han komponerat fiere verk, hvilkas partiturer, ehuru fulländade, ännu knappast hunnit till notställaren, såsom Alfred den store i två akter och Abu Hassan i tre, m. fl. Men den, som sett honom vid sitt arbetsbord långt före solens uppgång och långt efter dess nedgång, knappast gifvande sig tid att kasta i sig några bitar fattigmans föda, den som Sitt eller känner allt detta, den har de första bokstäfverna till gåtan, och de sista lemnas oss af en för tidig graf, dit han nedgått, utan att åt sin talrika familj, maka och nio barn, hafva lemnat annat än ett fläckfritt och värderadt namn både som menniska och konstnär. Trogna, liksom talangen och arbetsförmågan, foljde honom bekymren och fattigdomen hela lifvet igenom. Man hörde det aldrig från hans mun och såg det icke heller i hans öppna, förnöjsamma öga; men man såg det på hans bleknande kind, och man hörde det ur hans rosslande bröst, när det böjde sig öfver arbetsbordet.

Denna lott har, som man vet, merendels varit den skapande konstnärens, men behöfver kanske icke vara det i dessa tider. Men för att förstå göra sin rätt respekterad och följaktligen väl betald, fordras det en annan uppskattning af eget värde, en suffisance, som Ahlström icke egde och . icke heller hade förmåga att förskaffa sig. Han var ett barn i affärer, tog hvad man gaf honom och gaf sedan från sig med samma sorglöshet som han tog. Detta åter-