Sida 18
Gabriel Marklin.
Bland dem som i Upsala blefvo offer för koleran var adjunkten vid Vetenskapssocieteten derstädes, Gabriel Marklin, den »ättioårige studenten med de inskränktaste behof och de rikaste samlingar», såsom professor Bottiger så träffande yttrade om Marklin, när denne vid nästlidna magisterpromotion bekransades såsom hedersmagister.
Född i en torparkoja den i juli 1777 uti Skellefteå socken i Vesterbotten, bestämdes han af sina fattiga föräldrar att som dräng träla i deras fotspår; men en inre kallelse drog honom till en annan bana, på hvilken han outtröttad skulle träla ända till sin död, lemnande arbetet först med lifvet. Vid tjugo års ålder begaf han sig först till Piteå och sedan till Hernösand för att studera. Under det han genomgick skola och gymnasium, högg han ved, bar vatten, borstade kläder och skodon hos sina lärare, för att på detta sätt lifnära sig. År 1803 blef han student och 1827 adjunkt vid ofvannämda societet.
Marklin var samlare, men icke af guld, icke ens af piphufvud och snusdosor. Han samlade naturhistoriska föremål: petrifikat, snäckor, insekter m. m., och hans samlingar anses höra till de största, vackraste och dyrbaraste i Sverige. Man kan säga, att hans långa lefnad var en lång oafbruten
