Sida 29
Jacopo Foroni
»Åh, god dag, Foroni! Du har öfversomrat på Ulriksdal, du har vistats vid Edsvikens täcka strand, du har haft roligt?»
»Mycket . . . skön sommar, klara dagar, goda vänner. Och du, du ’ar varit på Furusund?»
»Ja . . . Men du har skrifvit en operett, hör jag . . . Är den färdig att gifvas snart?»
»Fattas bara uvertyren, men den skall gå som en dans.»
»Lycka till! Måtte vintern gå på samma sätt!»
»'Oppas det . . . snö och musik, och, som vanligt, mycket för mycket af beggedera.»
Dessa ord vexlades den 7 september mellan Foroni och den som tecknar dessa rader. Dagen derpå, ungefär vid samma timme, fans Foroni icke mer. Döden, gammal och känd, blir dock alltid ny genom sina öfverraskningar.
När för tio år sedan det italienska operasällskapet, under signor Gallis ledning, gaf sina representationer å Mindre teatern, fästes publikens uppmärksamhet vid den som då
