Sida 27
Magnus Martin af Pontin.
Det var om den hädangångne sjuttiosjuårige läkaren och literatören man en gång hade det bekanta infallet: »Han är läkare bland literatörerna och literatör bland läkarne». Detta sades naturligtvis på skämt, men i skämtet dolde sig en udd, riktad mot honom det gälde. Men med kanske större skäl skulle man kunna rikta udden mot både literatörer och läkare, ty vi önskade uppriktigt något mer vetenskaplighet åt de förre och något mer humanistisk bildning åt de senare, och det förefaller oss som om Pontin varit vuxen nog att meddela beggedera sidorna åtskilligt af hvad de hvar för sig saknade. Hvad literatörerna beträffar, hade han visserligen bland dem icke något stort namn, men ett ganska aktadt likväl. Öfversättaren af Victor Hugo’s ypperliga tragedi Hemani förtjente det också. Trogen originalet är öfversättningen alltigenom, och mindre lyckade alexandriner än Pontins har Svenska akademien belönat. Metaforen »Sveriges blåa band», upprunnen vid invigningen af Göta kanal, torde måhända lefva lika länge som kanalen.
Hvad nu angår läkarekonsten, så bör otvifvelaktigt den, hvilken, liksom Pontin, förestått en kemisk profession och hållit föreläsningar från Berzelii kateder, äfven ha välgrundade anspråk på ett vetenskapligt erkännande bland hrr eskulaper, hvilkas starkaste sida icke alltid är kemien, ehuru den alltid
