Minnesbilder [1]

det var ej en orklös gubbe som förgängelsens lie slog ned på; det var icke en maklig hvila på lagrarne som byttes ut mot den eviga hvilan. Det var en kropp, hvars kraft ökades med arbetet, en själ som, upprätt mot sorgerna och bekymren, fortfarande och i sista stunden var på upptäcktsresor stadd inom naturen och vetenskaperna. Endast döden kunde släcka Prometeuslågan i detta mörka djupa öga.

Icke må man af oss begära en redogörelse för hans arbeten i teologi, matematik, pedagogik, statsekonomi, akademiska dissertationer, afhandlingar i lärda samfund m. m., ett helt bibliotek samladt ur en enda hjerna, framstäldt af en enda penna, med skönhet som få och rikedom som ingen. Det är gratien som med rosenfingrar ordnar de mest abstrakta ämnen, utan att ledsna eller tröttna. Man vet icke hvad man mest skall beundra: snillet eller formen, djupets oändlighet eller ytans skönhet.

Ett omdöme öfver honom må det dock tillåtas oss. Om Agårdh, stor i mycket, visade sig mindre i något, så var det måhända som biskop och prelat. Men bör man väl undra derpå? Huru kan väl den som, fördjupande sig i åskådningen af den oändliga naturen, der skådar guddomens bild i så många färgers prakt och så många solars strålar, huru kan väl den med samma tillbedjan vända sig mot en träsnittsbild af den evige, sådan han bjudes oss af en stel invecklad dogmatik? Men Agardh hade, liksom några andra af våra utmärkte män, sitt bröd af kyrkan, fast det icke alltid står i menniskans makt att lefva för det, hvaraf hon lefver.

Men hvarför träder icke staten i kyrkans ställe för att tillgodogöra sig en så mångsidig förmåga som Agardhs, det enda verkliga ämne till en stor statsman, som Sverige på många år egt? Agardh förbisåg aldrig det ena för det andra, han tänkte sig en stat lika blomstrande som naturen, och ingen af hans inländska samtida har djupare än han trängt till grunden af samhället, forskande efter dess behof, äfven-som efter medlen för deras tillfredsställande.

Men medan man gång efter annan förde till stadsråds-taburetterna personer, som knappast i någon del speciminerat för dem, tänkte ingen på Agardh, statistikern, statsekonomen. Kanske tänkte man ändå, men såsom dvärgarne tänkte om jätten: hvad har statyn bland statyetterna att göra?