Sida 59
Magnus Martin af Pontin
sinnen och väckt de häftigaste passioner, är troligtvis en ren tillfällighet. Eller kan det möjligen vara en fint af norrmännen? Inbilla de sig måhända att våra parlamentariska stockar och stenar skola dansa efter den nye Orphci lyra? Efter sämre fioler ha de dansat.
»Se hvilken vacker briljant på hans stråke!» yttrade till oss en dam på konserten.
Det var just vid det der stället i »Et Steterbesög», då Ole Bull låter solen gå upp öfver Norges fjäll och helsar den uppgående med en kör af alla dess dalars bevingade sångarskaror — det der praktfulla, öfver all beskrifning hänförande stället.
»Hvad kan det vara för en briljant vår sköna granne menar?» frågade vi oss sjelfva och anlitade kikaren, då vi upptäckte på stråkskrufven en stor diamant.
Men hvad har väl juvelerarens konst att göra med en stråke, hvilken Pan skurit, Gracerna polerat och sjelfva Pegasus tillsläppt taglet till?
17 mars 1800.
Källa: Project Runeberg ·