Sida 80
Magnus Martin af Pontin
huset starkare än i de öfriga riksstånden. Men man vet icke af något yttrande som landtmarskalken de Geer afbrutit, någon mening som han sökt undertrycka. Sedermera har riddarhuset blifvit allt sämre och sämre, och landtmarskal-karne ha hållit jemna steg dermed.
Karl Johan värderade millionernas man, men Carl de Geer bugade sig lagom för slagfältens. Visserligen mottog han ordensdekorationer och hoftitlar af hvarjehanda slag, men vi tro icke, att herren till Löfsta någonsin gjort vakt vid någon kabinettsdörr på Stockholms slott. Man har citerat yttranden af honom, synnerligen under det oroliga året 1838, som voro ingenting mindre än smickrande för Karl Johan och hans favoriter. Han räknades följaktligen någon tid till de missnöjde, och hofvet trodde sig ha funnit en anledning dertill. Det sades, att han vid ett tillfälle erbjudit sig att som ambassadör gå till London på egen bekostnad. Detta erbjudande antogs icke, och hvarför känner man ej, men anar. Kanske såg man en skugga af sjelfständighet deruti, och näst sjelfständig-heten sjelf fanns det den tiden ingenting som man mer skydde än sjelfständighetens skugga, och vi tvifla på att det är bättre nu.
Excellensen de Geer hade föga eller intet sinne för vitterhet och skön konst. Skalder, målare och bildhuggare skola icke rosa hans minne; men ingen skall våga bestrida, att han var en välgörande man. »Dock, hvad är det för konst att gifva, när man har så mycket att gifva afI» heter det. Den konsten är dock icke så lätt, efter hvad erfarenheten visar. Mycket af hvad de Geer gifvit till enskilda behöfvande och allmänna inrättningar känner man; det mesta känner man kanske ej. Vi veta dock, att stora summor kommit flere än en kommun tillhanda utan att han på dem tryckt sitt grefliga sigill, men hvilkas källa man likväl spårat.
Egaren af Löfsta, Hammarby, Väsby, Kulla Gunnars-torp, Stora Sandby, Yxtaholm, Utansjö m. fl. stora och härliga landtgårdar trifdes dock helst i Stockholm äfven när sommaren blomstrade som vackrast. Man såg honom dagligen på någon af de mest besökta promenaderna i Stockholm, under de senare åren likväl med mulen blick och flämtande andetag. Det sades, att han grubblade öfver
Källa: Project Runeberg ·