Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 238
Originalsida 238
Originalsida 238
Originalsida 239
238–239

Sida 238

»Ni älskar aftonluften,» yttrade portvakten; »nå, gerna för mig, bara ni aktar er för att bli enleverad af patrullen, hvilket är värre än att bli enleverad af baroner.»

Derefter gick han in och tillstängde porten efter sig.

Félix och Collette stodo qvar på gatan, tysta, grubblande och icke hörande de raska stegen af en person som, kommande från bulevarden, närmade sig dem.

»Ab, der har jag er, jag anade detl» ropade gladt till dem en bekant röst.

De tu vände sig om och igenkände Armand Cambon.

»Jag ämnar mig till andra sidan Seinen,» fortfor han; »men som jag anade att träffa Félix hos er, Collette, så tog jag denna väg, för att i förbifarten springa upp och önska er en rolig afton.»

»En rolig afton 1» upprepade Félix dystert; »oh, bär står mycket illa till I»

»Ja, monsieur Armand!» tillade Collette, snyftande; »en stor olycka!... O, miu Gud!»

»Men så tala dål» ropade Armand med bestörtning, liksom kände han på förhand, att denna olycka äfven gälde honom; »tala då... i himlens namn, hvad han händt?»

»Hertiginnan,» snyftade Collette.

»Hertiginnan!» skrek Armand, gripande kusinens och kammarjungfruns händer samt tryckande dem så hårdt, att de begge nästan signade ned till gatan; »talen... hvarje sekunds dröjsmål ger mig döden!»

Ofta afbruten af sina tårar och verop, berättade Collette allt hvad hon nyss hört af betjenterna.

Armand stod som förstenad.

Félix lemnade sin älskarinnas arm och fattade sin kusins. Den starke behöfde stödjas af den svage.

»När jag sammanlägger detta med de rykten, som både hertigens betjenter och han sjelf med så mycken ifver framfört till mig,» slutade kammarjungfrun sin berättelse, »stannar jag i den fulla öfvertygelsen, att det rysligaste anslag är å bane mot min stackars hertiginna, och att det skall lyckas, om ej himlen beskyddar henne.»

»Ja,» mumlade Armand med dof röst, »denna djefvulska plan, som jag anat, som jag fruktat, har då ändtligen mognat och lyckats.., Men,» tillade han, gående af och an på gatan med hopvridna händer, »hur vill jag rycka den arma ur vilddjurens klor 1 ... Hur vill jag rädda henne från

Källa: Project Runeberg ·