Sida 239
det förderf hvaraf hon hotas!... Evige Gud, gif mig ett ljus i denna natt, endast en gnista, endast ett spär, om det också icke vore annat än vindens, och jag skall finna röfvarkulan, om jag än måste genomgräfva Montmartre ... Jag skall ega hjeltars mod i mitt bröst och i min arm titaners styrka!... Evige, förbarmande himmel!»
Den unge förtviflade mannen höjde sina begge armar mot den mörka himmeln.
Och himmeln hörde honom.
»Tyst och kom närmare 1» bad en mild stämma nära invid Armands hufvud.
Armand, Félix och Collette vände sina ansigten dit hvarifrån rösten kom.
De sågo i ett fönster på nedre botten till det hus, som var närmast hertigens, ett silfverhvitt hufvud.
»Den blå mannen!» ropade Collette, hemtande andan.
»Den blå mannen!» ropade Armand, rusande till fönstret och, fattande med begge sina händer om det silfverhvita hufvudet, kysste han dess kala hjessa.
Han tyckte, att han hade himmeln i sin famn.
»Stilla, stilla 1 Ni qväfver mig, unge man!» sade Den blå mannen pustande.
»Ni bad mig komma närmare!» stammade Armand; »ni hade då något att säga mig i denna sak; förstås att det måste vara denna sak, ty det kan icke vara någon annan ... Ni vet något, ni har hört något, sett något?.. . Ett ord, blott ett enda ord I. .. Hela mitt lif för ett ord 1»
»Men sansa er då och låt mig tala,» bad Den blå mannen.
»Jag har sansat mig, jag är lugn nu, tala, tala!» bad Armand, läggande sitt ena öra tätt intill Den blå mannens mun och tryckande begge händerna hårdt mot sitt hjerta, ty det var dess röst han behöfde qväfva.
»Jag har hört allt hvad man denna afton talat på gatan,» började Den blå mannen; »jag har hört hvad ni nyss talat, äfvensom hvad andra talat före er.»
»Ni har hört... Ah!»
»Jag såg ungefär klockan fyra en vagn utanför hertiginnans port.»
»Ni såg vagnen . .. Ohl»
»Jag såg en karl på kuskbocken, som jag trodde mig känna igen.»
Källa: Project Runeberg ·
