Sida 241
Collette och Félix, som under Armands samtal med Den blå mannen endast varit öron, bestormade nu den först-nämde med en mängd frågor om de förhoppningar, som kunde vara förknippade med den nämda gatan.
»Men så tala då till oss!» bad Collette; »ni synes glad och full af hopp ... ni tror då att...»
»Jag räddar henne,» inföll Armand, »ja, jag räddar henne eller dör... När ni härnäst återser mig, återser ni mig med henne... och återser ni mig ej, så tänd ljus i kyrkan för er hertiginna och för mig... Men jag skall rädda henne, jag känner, att det skall lyckas mig... det gifves intet hinder så stort som jag ej skall besegra... Gud, som visat mig vägen, skall äfven föra mig till målet.»
Den vackra Collette kysste Armands begge händer.
. »Men nu till handlingen!» yttrade han med ett lugn, som blef allt fastare; »ni, Collette, går genast upp till er och låtsar tro på den dikt man hopspunnit ... Om man deruppe misstänkte, att ni anade rätta förhållandet, vore ni förlorad, ty dessa bofvar kunna allt... Men du, Félix, måste uträtta ett vigtigt ärende åt mig.»
»Jag är färdig, hvad är det för ärende?»
»Du skyndar till Bastiljplatsen,» hviskade Armand i sin kusins öra; »och när du kommit dit, viker du af in på Rue de Faubourg S:t-Antoine... Du stannar vid hörnet af denna gata och Rue de la Bonne-Graine. I detta hörn är en vinbod med tillstängd jerndörr af knappt två alnars höjd. På denna dörr bultar du fyra bårda slag med knogen, och när man innanför frågar hvem det är, svarar du blott dessa ord: Bröd eller döden, och man öppnar för dig. Inkommen, frågar du efter Simon.»
»Jaså Simon, ja, jag vet.»
»När du träffat Simon, säger du till honom att, om jag icke klockan tio, såsom öfverenskommet är, skulle infinna mig, han icke desto mindre och utan att vänta på mig sätter vår plan i verket.»
»Ingenting vidare?»
»Nej ... Det är möjligt, att han frågar dig om oisaken till mitt uteblifvande, men du svarar då blott, att en sak af högsta vigt qvarhåller mig på annat ställe... men icke ett halft ord om hvad som här är fråga om.»
»Jag skyndar,» sade Félix.
Källa: Project Runeberg ·
