Sida 334
»För ett år sedan var jag med mina föräldrar i Versailles och genomgick de stora gallerierna. Öfverallt hvar jag gick följdes jag på längre afstånd af en ung man med de ädlaste anletsdrag och en riddersmans hållning.
»Det var, som jag snart efteråt fick veta, en löjtnant vid kyrassiererna med namnet Journu, riddare af hederslegionen, hvilken han förvärfvat sig på slagfältet.
»Denne unge man fann jag sedan nästan ständigt på min väg, men han vågade aldrig nalkas mig. Denna blygsamhet gjorde honom ännu intressantare i mina ögon. Jag kunde icke underlåta att då och då betrakta honom.
»Det är möjligt, att min blick innebar någon uppmuntran, ty hans ögon strålade dervid och han skyndade bort, liksom hade en enda blick af mig varit nog för hans lycka. Jag kände mig alltmer dragen till honom, ty när jag någon gång icke blef honom varse, saknade jag honom. Dag och natt drömde jag om honom.»
»Han älskade dig, och du kallar din kärlek hopplös I» sade Adelaide.
»Journu är son af ett fattigt handtverksfolk i Faubourg du Temple; han har från simpel soldat på några år tjenat sig upp till löjtnant. Han eger således intet annat vapen än sitt svärd, ingen annan rikedom än sitt hederskors, inga andra anor än sina dygder, ty Journu är omtyckt af alla icke blott för sitt mod, utan äfven för sina rena seder.»
»Men har han aldrig talat vid dig?»
»Aldrig förr än i går, ty Journu vet nog, att hans kärlek är lika hopplös som min.»
»Men veta dina föräldrar ingenting derom ?»
»De ha sett hans steg följa mig och mina blickar följa honom, men de ha ingenting sagt och skola ej säga något, ty de veta nog, att jag skall tiga... de veta, att dottern till grefve de Vandeul icke kan fela mot den aktning hon är skyldig sin familj; de veta också, att Journu aldrig skall våga nalkas dem för att begära min hand.»
»Men du nämde, att du talade med honom i går?»
»Ja, det var för första gången. Jag satt vid mitt öppnade fönster, ty vintersolen var sä mild och lifvande. Då hörde jag ljudet af hästfötter och såg ned på gatan. Jag mötte Journus blick. Han var i uniform och till häst, rustad som till fälttåg.»
Källa: Project Runeberg ·
