Sida 145
Jernbäraren
FÖKSTA AKTEN
145
Elfte scenen.
DE FÖRRE. AXELSON. ANNA.
Axelson (med en liten lykta, den han ger ät Jäger). Tag den här lyktan med er, den kan behöfvas, när ni klifva utför Sista styfverns trappor. Gå nu in och lägg dig, Anna
— god natt, lilla knyte! — Vackert liten — är snart lika lång som jag — nig för herrarne nu — god natt med dig!
— (Anna niger och går in i sitt rum.)
jäger. När jag i morgon återsänder de här sakerna, blir du då missnöjd, om jag skickar med några tjenliga böcker till din Anna?
axelson (skakar Jägers hand). Heder och tack för detl
— Jag tycker om herrn — något fantast eller hvad det kallas, men hederlig karl i alla fall — jag har fint väderkorn, ska jag säga —- — men låt bli så'na der maskerader
— nog fan ser jag, att herrarne inte ä' af samma skrot och korn som jag och andra med mig ■—• — vill man lara känna
arbetsklassen rätt, bör man inte söka den på krogarne--
den svenske arbetaren är tålig, arbetar som en häst och för ett enda mildt ord kan han springa i elden för en; men en sup för mycket förvandlar honom till ett svin, med respekt till sägandes.
Dahl. Axelson har rätt, och derför vore det mera skäl att helsa på det goda folket hemma.
axelson. Tycker herrn det, men då bör det inte finnas någon vacker dotter i huset. Jag ser hellre hin håle i mitt rum än en Stockholmssprätt — den förre kan jag köra bort med Guds hjelp, men den senare fruktar hvarken Gud eller menniskor. De förnäma herrarne anse oss för pack, men packets döttrar försmå de inte.
jäger. Hur ska vi kunna tacka dig för de tjenster du gjort oss denna afton?
axelson. Jo, derigenom att ni inte besöker mej mer
— — hör ni det, herr kurtisör och färgare — jag såg nog hur han spände ögona i flickungen — jag vill lysa er utför trappan — god natt! (Följer Jäger och Dahl ut, men återvänder strax med mycken häftighet.) Hvad var detl — Såg
jag i syne eller--' besynnerligt 1 — Madam Nybergs dörr
stod öppen — men när jag tittade in i rummet, tyckte jag
Teaterstycken. ii. 10
Källa: Project Runeberg ·