Sida 146
Jernbäraren
146 JKKNBÄKAREN.
det var min salig hustrus ansigte som säg pà mej ur kistan — bah! — (Går till Annas dörr och tittar genom nyckelhålet.) Ljuset är släckt — hon sofver —• (Knäpper ihop händerna och heder med rörd stämma.) Gud bevare min snälla, beskedliga flicka!
Andra akten.
Ett mindre rum hos Jäger. På ena sidan ett bord med skrifdon, böcker och stora pappersluntor på.
Första scenen.
jäger (vid skrifbordel, skrefvande). Alltså och i förmågo af 24-'de kapitlet, i:sta § missgerningsbalken, dömes han att halshuggas; dock varder detta utslag kongl. maj:ts och rikets Svea hofrätt understäldt — och så vidare, ja. — — Det är nu jemt den tionde dödsdomen jag går att afkunna, och ändå uppröres denna gången min själ lika mycket som vid den första. Arma mensklighet! När skola en gång dina strider och olyckor slutas 1 Om jordens mäktige, innan de af kärlek till rättvisan uppreste fängelsen och smidde bilor åt jordens vanlottade barn, om de af kärlek till menskligheten först hade visat dem medlen till själens bildning och hjertats förädling, månne då så många brott befläckat jorden? — Att låta den svaga telningen uppväxa vild och utan stöd, •för att sedan genom dess afhuggande få skryta med sin rättvisa på jorden, hur himmelsskriande måste det ej vara för den store domaren i höjden! Jag vet statsmän, som ösa ut •guld med båda händer för byggandet af fängelser, men som pruta på hackan, när det gäller den obetydligaste folkskola. Men sådan är verlden. Fängelsepalatset med sina många våningar och källrar ser àtorståtligare ut än den simpla skolbyggnaden, skramlet af bojor låter pompösare än sorlet af äsande barn. (Lutar grubblande hufvudet mol armen.)
Källa: Project Runeberg ·