Sida 83
Engelbrekt och hans dalkarlar
FEMTE ifKTEN.
83
på sina kläder.) Det finns ju inga blodfläckar pä mina kläder! (Ser på sina fingrar, rysande.) Sel — Hvarje finger en eldslåga! (Gnuggar dem mot hvarandra.) Vill inte slockna! (Slår sig med händerna för pannan.) Ah! — Mitt hufvud brinner! — Jag är en brinnande fackla — det var lustigt
— se, hur jag fladdrar hit och dit för vinden! — Hör, hur jag sprakar mot skyn! — (Med förtviflan.) Släck mig! Släck mig! — Nåd! Nådl (Springer till klippan vid stranden och skyndar uppför den.)
Trettonde scenen.
MÅNS BENGTSSON (på klippan). ABILGARD. SVEN ULFSSON (båda med vapen och brinnande facklor, skyndande efter Måns Bengtsson, jemte flere bönder).
abilgard (visar på klippan). Der på klippan! alla. Gripen mördaren!
(Bengtsson, sträckande ut armarna åt båda sidor, skrattar vildt och störtar sig utför klippan och ner i sjön.)
abilgard (som jemte Sven skyndat efter upp på klippan och lyser ner med sin fackla). Se, der flyter hans hufvud uppl Der — der krossas han mot klippspetsarna! — Han har undflytt oss! Den största niding jorden ammat uppl
— Skall han äfven undfly din hämd, rättvise domare deruppe! (Kastar sin fackla i sjön och stöder sig mot Sven Ulfsson, hvilken leder ner honom från klippan. Ovädret upphör, och morgonrodnaden börjar småningom uppstiga i fonden.)
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE. ENGELBREKT (förbunden, inbäres i en länstol af bondfolk). INGRID. INGEBORG (båda på hvar sida om honom i den djupaste förtviflan).
Melodram.
engelbrekt (med matt stämma). Ingen klagan! — Att lefva lyckligt är mycket — att dö nöjd är mer — evighetens port må öppnas af naturens hand eller sprängas af
mördarens stål.--Mitt folk har lärt känna sin kraft--
en gång känd, skall den aldrig svika fosterjorden — om jag
Källa: Project Runeberg ·