Sida 217
6. Fönsterrutan
223 BEKÄNNELSEN.
när jag hörde henne förbanna dem söm bedragit henne — förbanna sig sjelf, som genom sitt lättsinne bragt den gamle fadern pà dödssängen, — dà vaknade mitt hjerta och jag förlät den arma, lofvande henne vänskap och beskydd så länge hon lefde. Några månader derefter gaf hon lifvet àt en son.
»Min vän Silfversköld fick ej länge glädja sig åt sitt hemlands sol, hvars återseende han så mycket efterlängtat. Han fick sin murade graf och jag hans hela förmögenhet genom testamente.
»Christins fader dog, och hans arma dotter lefde i fjorton år - efter honom. Hennes lefnad var lika exemplarisk som hennes ånger verklig, och aldrig återsåg hon sin förförare. Hon lefde endast för sin son. Det faller af sig sjelft, att jag betryggade begges ekonomiska välstånd. Sonen upp-
Källa: Project Runeberg ·