Sida 19
2. Ruinen
BUIKKN.
19
»Somliga påstå till och med, att han sjelf tändt på brasan.»
»För att sjelf steka sig, menar du ... Nej, så dum var han väl inte.»
»Han har väl fullvuxna barn efter sig ... Är den vackra afFödan i Stockholm?.. . Det hade kanske inte skadat, om hela rukan hade vaiit med på halstret.»
»Det skall vara fyra söner, och den yngste af dem går ännu i skolan, som jag hört... Dessutom en dotter, ganska vacker och välväxt... Ankers flamma, har du inte hört det?»
»Hvilken Anker?»
»Anker i hofrätten, vet jag.»
»Hå tusan!... Då är det väl en sådan flamma, som lyser utan myrtenkrona och brudpell?»
»Tror inte det... Jag fruktar att Anker är lika allvarlig i den saken, som i annat.»
»Men är han då galen?... En sådan familj 1... Hvad tänker han på?»
»Det kan du fråga honom sjelf, ty der kommer han.»
»Jag tror väl... han är förmodligen här för att rädda hemgiften... I fall den unga frun tänker försörja hushållet med tvätt, medan mannen väntar på domsagan, så kan det inte vara så oäfvet att lägga vantarne på askan, och af det slaget Anns här Gudi nog.»
Den person, hvilken den senare delen af samtalet gälde, visade sig nu bland folkhopen. Det var en högväxt, kraftfullt byggd ung man med ett ansigte, som, utan att vara hvad man kallar vackert, likväl gaf tillkänna mycken själfullhet och karaktersfasthet
I förbigående helsade han på kamraterna och närmade sig derefter arbetsfolket.
»Nå, ni har inte blifvit något varse än?» frågade han en af arbetskarlarne.
»Blifvit något varse än,» genmälte karlen, i det han tog ett djupt tag med spaden; »af komsarjen, menar herrn? Nehej I... Inte så mycket som man kan lägga på nageln en gång ... men fick jag tag i sk alin på'n, nog skulle jag betala halskakan han gaf mig i fjolas, vill jag lofva I»
»Herrn f&g«t efter salig komsarjen,» sade en annan arbetskarl; »inte trodde jag, när jag såg honom i går morse, att han skulle vara så liten i dag, att en inte kan se till en.»
Källa: Project Runeberg ·