Read Runeberg

Romaner 3. Vålnaden

Originalsida 56
Originalsida 56
Originalsida 56
Originalsida 57
56–57

Sida 56

5. Vålnaden

kallade »konfektsbröllopen» och »konfektsbegrafningarna». Och Hymens fackla brann lika vacker för det, och ingen vålnad steg upp ur grafvarne, för att skrämma slag på den efterlefvande fränden eller vännen, som vågat gå nykter till sängs på en sådan högtids- eller sorgedag. Ill. J.N.[=Jenny Nyström] När man vill slå det gamla bruket och fördomarne för hufvudet, lyckas man ej dermed på en gång. Ännu fortfara på de flesta ställen, synnerligast på landsbygden, de ståtliga gästabuden vid dylika tillfällen; men i Stockholm, der denna reformation först väcktes, har det lofvärda exemplet i allmänhet vunnit efterföljd. Merendels begrafver man nu folk på förmiddagarne, för att undvika omkostnader för eklärering, och man skiljes åt vid grafven, för att icke betunga sterbhusens kassor med onödiga utgifter och begrafningsgästernas hufvuden med öfverflödiga rus.

Källa: Project Runeberg ·