Sida 57
5. Vålnaden
57 VÅLNADEN.
Källaren Äplet ä Ladugårdslandet är en af de äldsta och mest besökta källare i Stockholm. Utom de på nedre botten befintliga mörka och nedrökta källarrummen, der gäster förnöta de långa vinterqvällarne vid tobakspipan och toddyglaset, finnes en trappa upp en ljusare och vackrare lokal, som' upplåtes för större tillställningar, bland hvilka räknas så kallade bortslagningar på hästar samt begrafningar.
Föremålet för sjelfva tillställningen — hästen som bort-spelas eller liket som begrafves — är ej att tillgå på stället; men alla gästerna, som skola deltaga i ceremonien, samlas der, och vanligtvis går det ganska muntert till i detta åt Bacchus helgade tempel, utan afseende på de olika betraktelser, som raffeltärningarnes rassel i bordslådan eller graf-klockornas dån från den närbelägna kyrkogården äro egnade att framkalla.
Just i denna lokal var det som, åtta dagar efter eldsvådan på Styrmansgatan, svartklädda manspersoner af alla stånd och .åldrar infunno sig, för att öfvervara kommissarien Stenfjälls begrafning. Den svarta, med många stjernor och bleckgirlander beprydda kistan, innehållande de få ur ruinens glödande aska bergade lemningarna, stod väntande i Ladugårdslands grafkor.
Begrafningsgästernas antal var stort, och man armbågades med hvarandra i de rikt upplysta rummen. Vaktmästarne hade mycket svårt för att komma fram med sina stora kaffebrickor. Det ville synas som kommissarien Stenfjäll icke varit så fattig på vänner, som man annars skulle trott.
Det hör till ordningen för dagen och tillfallet, att gästens ansigte icke får uttrycka någon glad känsla. Man måste synas allvarsamt stämd och luta hufvudet med ett visst del-. tagande, åtminstone så länge kaffet och de rhenska vinerna kringbjudas.
»Hur står det till, min bror?... Det var ju en för beklaglig händelse I» yttrade en gäst till en annan.
»Högst beklaglig, min bror!» svarade den andre, »att ligga i sin säng och inte ana det ringaste... och vips kommer elden öfver ens hufvud.»
v Bara man bränner sig i ett finger, så är det ju en förbannad plåga... hur mycket mera då att bli helt och hållet innebränd, helt och hållet stekt! .. Det måtte vara ett rysligt ögonblick!»
Källa: Project Runeberg ·