Sida 79
6. Fönsterrutan
TUNNAN.
79
Dödgräfvargränden, som leder ifrån Johannis plan ner till Regeringsgatan, är nu något jemnare och bredare än de öfriga, sedan på nyare tider gatan blifvit jemnad. Fortsättningen deraf, som korsar sistnämda gata och bär ned till Norrlandsgatan, heter David Bagares backe och tillhör antalet af de vådliga ställen, vi nyss omtalat Nu för tiden finnes visserligen i Dödgräfvargränden ett och annat hyggligare hus, hvilket bebos af ordentligt folk, som för de billiga hyrornas skull ditflyttat; men pà den tid, som famnar denna berättelse, var förhällandet ej sädant. Gränden och folket, som bodde deruti, voro då illa anskrifna, och polisbetjenter smögo dagligen omkring de vederstyggliga nästena, men drogo sig vis-ligen derifrån, när skymningen inföll.
Ett större stenhus i ofta nämda gränd, med svartgräa murar, làg och smal port samt många smä sneda fönster, har sedan längliga tider ända tills i dag haft ett synnerligen fult rykte om sig. Det kallades och kallas ännu för Tunnan. Anledningen till detta namn känna vi ej, om det ej skulle hafva afseende derpä, att allt möjligt menskligt afckräde derstädes hade sina förvaringsrum. En äkta sä kallad sylt-krog fanns pä nedra botten, hvarutur en stank af däliga och förskämda dryckes- och matvaror natt och dag trängde. De öfriga rummen beboddes af hvarjehanda löst folk af båda könen.
Huset egdes af en rik kapitalist, som inköpt det för en spottstyfver, men nu drog sin rikliga inkomst deraf, emedan hvarje hyresgäst, om han också blott hade ett enda rum, ofta hade hos sig inhyrda flere personer, hvilka för hvarje nattherberge erlade hvar för sig sex skillingar kontant, innan de fingo kasta sig ned på den plats af golfvet, som dem anvisades, och der de måste sofva efter omständigheterna med hufvudet på en halmsäck eller på en tiggarpäse.
Sålunda blef det de ordinarie hyresgästerna möjligt, att till den rike husvärden betala ända till femtio riksdaler riksgäld för hvarje rum, om en slik häla så kan benämnas, och den ärade menniskoälskande kapitalisten blundade derför rätt gerna för den paragraf i det tryckta kontraktet, som förbjöd, vid äfventyr af vräkning, hyresgäst att värden oåtspord hos sig inhyra och inhysa främmande personer. Dylika egendomar kunna således årligen afkasta inemot hälften af den summa, köparen för dem gifvit. Deras underhållande är ej heller synnerligen känbart för värden, ty när inga tapeter
Källa: Project Runeberg ·