Sida 11
9 II. Ntwecklingen. lE^cdan aposteln jemfört kärleken med de nämnda gäfworna, gifwer han oh, helt kort, i tre verser, en förwänande beskrifning pä kärleken, detta högsta af allt. Jag beder eder noga gifwa akt pä orden. Kärleken är ett sammansatt ting, säger han. Han är lik ljuset. Liksom wetenskaps- mannen läter en solsträle löpa genom ett Prisma, pä det de färger, af hwilka strälen är sammansatt, rödt, blätt, gult, violett, orange o. s. w., mä särskiljas, sä läter Paulus kärleken löpa genom sitt inspirerade för- ständs sköna prisma, hwarifrän han utkommer löst i sina grundbeständs- delar. I korta beskrifningar gifwer han oh hwad wi skulle kunna kalla kärlekens spektrum, kärlekens analys. Gif akt pä, hwilka grundbeständs- delarne äro. De hafwa helt wanliga namn. De äro dygder, om hwilka wi höra talas hwarje dag. De äro ting, som kunna öfwas af hwarje människa, i hwilken lefnadsställning hon än är. Af en mängd helt smä ting, helt wanliga dygder är MurmnM bonnm, det största af allt, sam- mansatt. Kärlekens spektrum har nio beståndsdelar: Längmod: "Kärleken är längmodig". Mildhet: "Och mild". Ädelmod: "Kärleken afundas icke". Ödmjukhet: "Kärleken förhäfwer sig icke, han uppbläses icke". Höflighet: "Han skickar sig icke ohöfwiskt". Oegcnnytta: "Han söker icke sitt". Godt lynne: "Han förtörnas icke". Glömska af oförrätter: "Han tillräknar icke det onda". Uppriktighet: "Han gläder sig icke öfwer orättfärdigheten, men han gläder sig med sanningen". Längmod, mildhet, ädelmod, ödmjukhet, höflighet, oegcnnytta, godt lynne, glömska af oförrätter, uppriktighet, dessa bilda tillsammans den högsta begäfning, de känneteckna en fullkommcn man. Alla röra de, märk wäl, wärt förhällande till människor, de hafwa afscende pä detta listvct, pä det kända i dag och det kommande i morgon, icke pä den okända ewig- heten. Mycket talas om kärlek till Gud. Kristus talade mycket om kärlek till människorna. Wi sträswa mycket att hafwa frid med himlen; Kristus
