Sida 7
Hwar och en har gjort sig sjelf forntidens och nutidens stora fråga? Hwilket är det högsta goda? Lifwet ligger framför dig. Du kan icke genomlefwa det mer än en gång. Hwad är då det högsta och det ädlaste, som du borde framför allt annat söka att winna, åstunda att ega?
Wi äro wana att höra tron framhållas såsom det högsta i religionen, och under århundraden har ordet tro intagit förnämsta platsen i den kristliga förkunnelsen.
Helt naturligt hafwa wi derför lärt oss betrakta tron såsom det största af allt.
Häri fara wi dock wilse. I det kapitel som wi nyst läst, har jag fört eder till kristendomens källa, och i det kapitlet se wi, att det största af allt är kärleken. Och detta är icke ett förhastadt uttryck af aposteln, föranledt af att han icke kom att tänka på tron. Twärtom talar han i samma andedrag just om tron.
Han säger: “Om jag hade all tro, så att jag försatte berg och hade icke kärleken, så wore jag intet“. Och längre ned jemför han tron och kärleken med hwarandra: “Nu förblifwa tro, hopp, kärlek, dessa tre“. Och just ur den jemförelsen framgår utan ett ögonblicks twekan hans slutsats: “Störst af dem är kärleken“.
Icke är det fördom hos aposteln, då han fäller detta utslag. Twärtom. I allmänhet är man benägen att till andra rekommendera det, som af naturen är ens egen starka sida. Men kärlek war icke af naturen Pauli starka sida. Wäl märker den uppmärksamme iakttagaren, huru en innerlig mildhet wäxer, mognar och genomtränger hela Pauli wäsende, i den mån han åldras. Men från början war det icke så. Den hand, som skref: “störst af allt är kärleken“, war, då wi först sågo henne, sudlad med andras blod.
