Sida 9
hwilket alla de gamla buden höllos, i Kristi och apostelns ögon den enda riktiga driffjädern till ett heligt lefwerne.
Denna lära, huru kärleken är det största och wäsentligaste af allt, behandlar nu aposteln i wårt anförda underbara kapitel, detta kärlekens lofqwäde. Af sig sjelft delas det i tre delar. I början af kapitlet se wi kärleken stäld emot och jemförd med andra gåfwor; i midten se wi honom utwecklad och framwisad i sina bestämda delar; i slutet se wi honom förswarad såsom den största af alla gåfwor.
I. Jemförelsen.
Aposteln börjar med att jemföra kärleken med andra ting, om hwilka man på den tiden såsom i dag hyste höga tankar. Jag skall icke genomgå dem i enskildheter. Äfwen dessförutom är deras underlägsenhet i ögonen fallande.
Han jemför kärleken med wältaligheten. Och hwilken härlig gåfwa är icke detta! Tänk att kunna under timmar taga människors förstånd och wilja under sin ledning, åstadkommande hos dem ädla föresatser och heliga gerningar. Dock säger han: “Om jag talade med människors och änglars tungor, men icke hade kärlek, så wore jag en klingande malm eller en ljudande cymbal“. Och wi weta wäl hwarför. Wi hafwa alla känt tomheten och torrheten af ord utan helig rörelse, ihåligheten och den oförklarliga kraftlösheten af äfwen de härligaste ord, så ofta bakom dem icke klappade ett af kärlek fyldt hjerta.
Widare jemför han kärleken med profetian, med kunskapen och med gåfwan att utforska förborgade ting. Så jemför han honom med tron och med barmhertigheten. Hwarför är kärleken större än tron? Emedan målet är större än medlet. Hwarför är han större än barmhertigheten? Emedan det hela är större än en dess del. Kärleken är större än tron, emedan målet är större än medlet. Hwilket gagn gör tron oss? Hon förenar själen med Gud. Och i hwilket syfte förenas själen med Gud? Att hon måtte blifwa lik Gud. Men Gud är just kärlek. Alltså syftar tron, medlet, till kärleken, ändamålet. Kärleken är derför oemotsägligen
