Sida 35
HELSINGLAND.
*
JERFSÖ.
Från den stela och vilda Alpnejd, der den fattige Elfdalsbon framlefver sitt mödosamma och torftiga lif, flytta vi oss nu till en annan bergstrakt, der gladare syner både i afseende på folk och natur möta oss. Jerfsö socken, af hvars invånare Pl. 15 och 16 lemna teckningar, är belägen i Norra Helsingland, 7 mil vester från Hudiksvall. Den utsträcker sig på en vidd af omkring 6 qvadrat-mil på ömse sidor om Ljusnan, hvilken elf här på några ställen vidgar sig nästan till en smal sjö och framflyter med lugnad bölja genom den skönaste dal, som ett öga någorstädes kan skåda. Kyrkan och Prestgården ligga på en ö, som uppreser sig med höga, branta, men klippfria stränder öfver elfven och öppnar en rik utsigt öfver det med boningar tätt besådda land, som likt en amfitheater småningom höjer sig från den slingrande flodens bädd. Vid en jemförelse mellan denna elf och de tvenne andra stora floder, som genomflyta Norra Sverge, Dal-elfven och Ångerman-elfven torde man instämma med Arndt i hans omdöme, att Dal-elfven uttrycker storhet och majestät, Ångerman-elfven kraft och dysterhet, Ljusnan behag och glädje. Det är i synnerhet kring Jerfsö och med få afbrott i hela nejden derifrån till Bollnäs pä en sträcka af nära 6 mil, som denna Ljusnans karakter på det mest intagaude sätt framträder. — En nästan oafbruten kedja af leende utsigter förtjusar ögat. Strödda på höjder långs floden, framlysa de välbygda bondbyarna mellan lummiga björklunder eller bördiga odlingar, hvilka ofta sträcka sig ända till foten af de höga berg, som än nära, än aflägset försvinnande i skyarna, begränsa denna flod-dal, visserligen en af de vackraste i något land på jorden.
